Det finns bra dagar, och så finns det dåliga...
Kategori: Hälsa
Idag har det varit en sådan där dag då jag faktiskt behövt äta otal värktabletter bara för att kunna sätta den ena foten framför den andra.. Jag kan helt enkelt bara inte fatta att sjukhuset konstant säger att jag är frisk och att det inte är något fel på mig. jag önskar att det inte vore något fel på mig, mer än något annat i hela världen. det känns nästan som att jag totalt har rostat ihop. Men men, fortsätter dom att säga att det inte är något fel på mig så kanske jag borde börja tro dom, eller kanske borde man bara ge upp?? Ge upp känns som en ganska bra idé just nu, men då får jag ta mig tillbaka till värkligheten och inse att jag är alldeles för ung för att ge upp. Jag kommer en dag att bli frisk, jag kommer en vacker dag få vara utan värk. Men, så är det ju inte riktigt. Jag får nu gå 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året och ha konstant ont, låter ju roligt, eller hur?? men med åren så får man lära sig att ignorera smärtan. I 5 års tid har jag nu gått med olidlig smärta, vilket också har lett till att benet en dag bara vek sig och jag bröt min handled. Men, det är ju inget fel på mig. Allt är bara psykologiskt. Det är väldigt sjyst att säga till en 16-åring, att dom bara lådsas. Gudarna ska veta att det var det värsta läkarn kunde säga till mig, och att jag värkligen inte lådsas. Om jag gjorde det så skulle jag ha slutat för länge sedan, för denna konstanta, olidliga smärta hindrar mig från att leva. Vet ni vad min absolut största önskan är?? Att få slippa att ha ont och få vara frisk 12 timmar i sträck. Bara 12 timmar, det är allt jag begär. Men är min drömm uppnåelig?? Nä, det ser ju inte ut som det...