Vad är det som händer?
Kategori: Livet i sig
Kan nu offeciellt säga att jag är vättskrämd. Jag är rädd för att få en diagnos, samtidigt som jag är rädd för att dom som vanligt ska säga att dom inte hittar något. Vad händer om det är så att jag aldrig kommer att kunna bli frisk? Ska jag bara acceptera de innan mitt liv ens har börjat? Eller ska jag kanske behöva leve i ovisshet hela mitt liv och alltid behöva ha ont? Alla frågor snurrar runt i mitt huvud, skapar alla möjliga tänkbara och otänkbara senarion. Alla utgångar skrämmer mig. Fasaden är uppe och alla tror att jag är lycklig och stabil, jag vill inte oroa någon annan i onödan. Det finns bara en persom som faktiskt vet att det är riktigt illa... Allt annat flyter på ganska bra nu, det är ganska skönt att falla in i rutiner igen, skola, läxor, kompisar, älsklingen och jobb löser av varandra så att jag inte får tid att fundera. Jag skulle mog säga att om man räknar bort smärtan och en smärre deprission så är mitt liv ganska bra just nu. Det känns som att allt kommer att lösa sig på ett sätt eller att annat, för att jag är lycklig. Min lycka och den gränslösa kärleken som finns i mitt liv just nu kommer att bota mig, det är bara att vänta och se :)